Jag gillar mina grannar ganska skarpt, åtminstone en del av dom. Jag har bott här i snart 16 år (någon månad kvar, gissar jag). Huset består av 13 våningar med bostäder, 1 med tvättstuga och 1 källare.

11 av dessa 13 våningar är det 8 lägenheter på vardera, längst ner är det 4 sammanlagt, och högst upp är det 2 stycken. Som ni förstår, så blir det både en del lägenheter och en del folk.

Hur som helst, under alla år har mina grannar satt upp lappar om att dom har fester osv, och att man då får ringa till personen eller komma och ringa på, om dom stör.

Nu ikväll (ja, vid tolvslaget) när jag var ute med hunden en sväng, låg det ett gäng VHS-filmer på bänken i porten. På väggen ovanför satt det en lapp med ett enda ord - "Varsågod!".

Sånt gillar jag!   

"Spännande, as najs skrivet" - Micke

"Du skriver bra" - Robert

"Kan fungera" - Nina (tråkmåns!)

Betyder det att jag ska fortsätta på texten jag har planer på att så småningom lägga upp här?

Jag känner mig verkligen halvdöd och lealös idag. Helt slut, utan att jag faktiskt har gjort något. Eller ja, jag har varit ute en halvtimme med hunden, men det är på tok för lite för att jag ska bli trött.

Just nu känns det som om jag kan gräva min egen grav och därefter krypa ner i den så att jag slipper allt.

Mja, det är nog vad Nawal numera är. Dumdidum!

Err, jag är galen i Gevalias cappuchino med toblerone-bitar i. Och sista portionspåsen gick åt ikväll. Samtidigt var Nawal ute och skuttade i rummet - och vad gör han om inte dricker min cappuchino?!   

Dum nin.

... Åtminstone min mormor. Hon är extrem. I det här fallet är det faktiskt inte jag som är det, då övriga familjen plus min fästman också tycker att hon är jobbig.

Hua! Igårkväll fick jag nog och bestämde att jag skulle till mina bröder.

Duktig som jag är, så kollade jag med den yngre av dom så det var okej. Då fick jag veta att jag skulle kolla med den äldre, som vägrade låta mig sova hos dom. Det visade sig sen att han eventuellt skulle få med sällskap hem.

Err... Så istället bar det av till fästmannen, sov där och åkte med hans pappa till jobbet imorse. Hans jobb ligger 3 minuters gångväg från mina bröder, så jag hamnade likt förbannat där. Dock med frukost till dom också, vilket blev skapligt uppskattat.

Men nu ska i alla fall tanten vara ute ur huset och sitta på bussen hem till norrland. Själv ska jag börja packa ihop dator och så, och möta mor vid kommunalhuset och sedan träffa min vikarierande LSS-handläggare.

Gah, jag vill ha vår igen! Gief-eli-gief!

Vill kunna gå ut med hunden i evigheter utan att tänka på att jag kommer frysa ihjäl, kunna gå utan att fundera på var det är snorhalt. Kunna ta med kaninen ut på promenader, och vara ute hela nätterna.

Jag saknar det som fan.

Ge mig, tack.

Fick igårkväll reda på att världens bästa pizzabagare avlidit. Inte bara bra på att göra pizzor, utan höll koll på sina kunder. Om en familjemedlem ringde, och en annan hämtade, så visste dom att dom hörde ihop.

Hjärncancern tog honom. Snabbt.

Evin avled 24 februari -10.

Vila i frid, vännen.

Jag har hittat ett motto, eller snarare kanske visdomsord, som jag är ganska fäst vid.

"Om normal innebär att jag är som er och delar era ideal, då ska jag aldrig bli normal!"