Woh! Äntligen kanske det blir som det ska nu, efter mycket om och men med kontaktpersonsgrejen.
Igår träffade jag den nya, och vi klickade riktigt bra redan från början. Jag är hennes första kontaktpersonsjobb, hon bor inte ens 10 minuters promenad från mig, och har även hon hund. Awesome! I like it.

Så imorgon eftermiddag bär det av ut med hundarna en sväng, får se hur Idelma klarar det.

Juste, det har jag ju inte skrivit ut än, pga min dator.

I fredags blev Idelma attackerad av en lösgående golden retriever, och ägaren vägrar ta på sig ansvaret och skyller istället på att Idelma var aggressiv.
Jag, dom som känner Idelma och andra hundkunniga ser att Idelma backar undan bråk, och är sjukt osäker på hundar. Detta har vi jobbat med sedan vi tog över henne för 4½ år sedan, nu är det bara att börja om från 0 igen. Jävligt kul... Fy satan vad jag hatar hundägare som inte har koll!

Att det alltid händer mig! Nog för att jag alltid är träningssugen med Idelma, vill köra nya grejer och förbättra det redan existerande... Men nu när jag är sjuk och vissa dagar haft svårt att bara gå till badrummet för att pissa, då är jag minsann träningsmotiverad till 358%!

Nästa gång jag orkar pallra mig ut och träna vett med henne, då blir det nog till att dels träna ställande under marsch, men även att träna in lätt sakmarkering att ha i spåren sedan.

Och jag måste bannemig införskaffa lite saker att ha som spårmarkeringar! Iiih!   

Mja, det har blivit ett ganska långt uppehåll med bloggen. Jag har jobbat, tränat Idelma, gått långpromenad med Agge och Shiiva (Andrea's vovvar), och sådär.

Idag var sista dagen på jobbet, då hon ännu inte förlängt avtalet. Pang bom, så var det med den bästa arbetaren på det jobbet - även om jag ibland bara kunde jobba 50%. Jämfört med dom andra, är jag ju uppenbarligen den enda som har jobbat, då resterande sitter i fikarummet hela dagarna och seriöst skriker.

Mongofolk.

Nu är jag sjuk, lär väl tappa rösten lagom till läkarbesöket imorgon (som inte har något med sjukdomen att göra). Det jag har att göra nu är väl att vänta på att få veta om jag ska få ha Agges bror på foder, och bara söka jobb och träna Idelma-plutt.

Funderar även på om jag ska byta blogg, till just blogg.se. Vi får se hur det går, om jag klarar kodning eller så.

Yaman! Och den gick åt till, bortsett från morgonrundan med vovve i morse, att promenera med bror liten och vovvepuff. Promenad i 1 timme och 45 minuter lite drygt, sedan bar det av hem till mina bröder.

Fick se en massa bilder på Andreas (bror stors dejt, bror litens vän osv) nya vovve - Agostino. 1-årig Rottweilerhane, skitläcker!

Så nästa helg blir det troligtvis så att vi låter Ago och Idelma ses, och eventuellt så får vi äntligen någon att träna tillsammans med. Yay!

För några timmar sedan kom jag, hunden och far hem från skogen, där vi kört ett ca 300 meter långt spår. Wroom, så var hon klar. Hundjäkel.

Just nu ligger jag och pojkvännens hund, Runa, i sängen och myser lite, tillsammans med laptopen. Pojkvännen, hans bror och far skulle iväg på folkrace, vad hans mamma skulle göra vet varken jag eller pojken.

Så i morse när dom skulle hämta pojkvännen, tog dom med Runa och hennes saker hit, så är hon här över dagen.

Jag och far var ner med henne och Idelma på sportfältet en sväng, bara för att se hur det gick. Idelma fick blanda med koppel och att gå lös, medan Runa hade koppel hela tiden - än litar jag inte riktigt på den hunden.

Nosade efter ett tag på varandra utan problem, men 10 minuter senare fick Idelma något ryck och skulle väl försöka få Runa till bus, och rusade med världens fart mot Runa - som sa ifrån.

Kameran var inte med, ifall jag skulle behöva slita isär dom. Två tikar, som det bara skiljer 2 år mellan, är inte det lättaste kanske.

Däremot får ni bilder på Runa som är tagna vintern -09.

Åh herrejävlar vad jag är stolt över hundjäkeln!  
Mindre stolt över mig själv dock, eftersom jag glömde kameran. Men ni får lita på mina ord istället.

Promenad till spårläggningen, kopplade om till sele och spårlina 2 meter innan spårstart. Påvisning - och hundfan står där 2 sekunder innan hon självsäkert går iväg - i spårkärnan!   

Då hade det ju ändå legat 1-1½ timme och därmed fått mer spridning på doften, men lik förbannat tog hon det klockrent. Lite seg i tempot kanske, men med tanke på att det är första gången på personspår med spridning, så är det helt klart godkänt!

Hon gick ifrån spåret ca 1 meter vid ett tillfälle, innan hon snabbt sökte sig tillbaka till spårkärnan. När en fågel flög upp ur ett buskage så kollade hon bara upp någon sekund, innan hon fortsatte på spåret.

Min duktiga tokfia!

Bjuder på en bild från förra sommaren.

Yay! Årets tredje agility-träning är nu avklarad. Fy sjutton vad seg jag har blivit med henne, mycket för att jag anser att hon inte ska hålla på så mycket med agilityn längre.

Anyway, körde en kortare bara två gånger, mest för att träna styrningen på fröken. Och ja, det gick ju bra faktiskt. Helt plötsligt gick hon bort mot en liten slalom-sektion som stod uppställd, och när jag gick dit började hon gå klockrent!   

Snacka om att jag höll på att tappa hakan. Tidigare har hon gått första passagen och sedan tyckt att jag varit tråkig och dum, men nu jävlar gick hon felfritt 3 gånger. Wow!