Yes, nu är dator och skärm beställt på Komplett, så nu är det bara väntan på att smset ska dyka upp om att jag kan hämta datorn inne i stan. Najs som satan.

Då blir det till att kalla hit bror liten och pojkvännen, så får dom montera ihop datorn (nog för att jag kan datorer, men inte så!), sedan är det bara att installera wow, fixa subscription och köra igång. Så sjukt sugen så det är inte klokt!   

Woh! Äntligen kanske det blir som det ska nu, efter mycket om och men med kontaktpersonsgrejen.
Igår träffade jag den nya, och vi klickade riktigt bra redan från början. Jag är hennes första kontaktpersonsjobb, hon bor inte ens 10 minuters promenad från mig, och har även hon hund. Awesome! I like it.

Så imorgon eftermiddag bär det av ut med hundarna en sväng, får se hur Idelma klarar det.

Juste, det har jag ju inte skrivit ut än, pga min dator.

I fredags blev Idelma attackerad av en lösgående golden retriever, och ägaren vägrar ta på sig ansvaret och skyller istället på att Idelma var aggressiv.
Jag, dom som känner Idelma och andra hundkunniga ser att Idelma backar undan bråk, och är sjukt osäker på hundar. Detta har vi jobbat med sedan vi tog över henne för 4½ år sedan, nu är det bara att börja om från 0 igen. Jävligt kul... Fy satan vad jag hatar hundägare som inte har koll!

Att det alltid händer mig! Nog för att jag alltid är träningssugen med Idelma, vill köra nya grejer och förbättra det redan existerande... Men nu när jag är sjuk och vissa dagar haft svårt att bara gå till badrummet för att pissa, då är jag minsann träningsmotiverad till 358%!

Nästa gång jag orkar pallra mig ut och träna vett med henne, då blir det nog till att dels träna ställande under marsch, men även att träna in lätt sakmarkering att ha i spåren sedan.

Och jag måste bannemig införskaffa lite saker att ha som spårmarkeringar! Iiih!   

Mja, det har blivit ett ganska långt uppehåll med bloggen. Jag har jobbat, tränat Idelma, gått långpromenad med Agge och Shiiva (Andrea's vovvar), och sådär.

Idag var sista dagen på jobbet, då hon ännu inte förlängt avtalet. Pang bom, så var det med den bästa arbetaren på det jobbet - även om jag ibland bara kunde jobba 50%. Jämfört med dom andra, är jag ju uppenbarligen den enda som har jobbat, då resterande sitter i fikarummet hela dagarna och seriöst skriker.

Mongofolk.

Nu är jag sjuk, lär väl tappa rösten lagom till läkarbesöket imorgon (som inte har något med sjukdomen att göra). Det jag har att göra nu är väl att vänta på att få veta om jag ska få ha Agges bror på foder, och bara söka jobb och träna Idelma-plutt.

Funderar även på om jag ska byta blogg, till just blogg.se. Vi får se hur det går, om jag klarar kodning eller så.

Åh, skadeglädjen är ju verkligen den enda sanna glädjen!

Mor hade lagat mat nu när vi kom hem från jobbet, och precis när jag skulle ut och hämta mat (vi är lata och tv-beroende, och äter därmed i vardagsrummet) så knackar det på dörren - och där stod min pojke.

Sekunderna efter hör man ett skrik från köket, och jag tänkte direkt att hon tagit för mycket saker att släpa på och tappat mat på golvet.

.... Den turen hade vi inte.

Det var mobilen hon tappat i vattenkannan!   

Min kommentar till det hela blev väl "men det är en Nokia, den håller!", och det bör den göra, men det återstår att se.

Yaman! Och den gick åt till, bortsett från morgonrundan med vovve i morse, att promenera med bror liten och vovvepuff. Promenad i 1 timme och 45 minuter lite drygt, sedan bar det av hem till mina bröder.

Fick se en massa bilder på Andreas (bror stors dejt, bror litens vän osv) nya vovve - Agostino. 1-årig Rottweilerhane, skitläcker!

Så nästa helg blir det troligtvis så att vi låter Ago och Idelma ses, och eventuellt så får vi äntligen någon att träna tillsammans med. Yay!

Hur många har vaknat av en hund som bufflat runt i sängen, och blivit överlycklig så fort man rört på sig?

Det var så jag vaknade. Försökte bestämt somna om, men hon la sig tätt intill och snodde täcket. Till slut fick jag nog och drog på mig linne och mjukisar, så gick jag en sväng med henne runt dagiset.

Helt dött, och så sjukt skönt! Äntligen kunde man slippa idiotiska hundägare, det sista man behöver när man ser ut som en zombie.

Summa sumarum; hunden snodde 2½ timme av min sovtid. Hade bestämt att jag skulle upp vid 10.  
Men hunden är skapligt nöjd i alla fall...

Bjuder på en lol-bild, som mycket väl skulle kunna vara jag i vintras.

Jag har rent generellt svårt att förstå mig på folk - men när vissa då beter sig sjukt udda, och även folk omkring mig ifrågasätter deras idéer och värderingar, då är det ju så att man börjar undra.

Och det är fullt möjligt att jag är väldigt dömande.

Hur som helst, tidigare i somras hittade vi en hund som fanns i Göteborg, som skulle omplaceras. Lät tydligen jättebra från ägarens sida i början, och så ville hon att jag skulle ringa. Jag förklarade i ett mail att jag har telefonfobi - men skrev dessutom att jag skulle ta mig i kragen och ringa.

Tror ni att hon svarade när jag väl ringde? Inte ringde hon själv upp heller, eller skickade ett sms om att jag kunde ringa igen.

Trots det så hade vi sagt att vi skulle mötas halvvägs, då dom även har en dotter på några månader (som var anledningen till att hunden skulle omplaceras). Pang bom, vi gjorde upp dag, tid och plats. Kvällen innan fick jag ett mail om att dom ändrat sig - men att dom skulle höra av sig om det blev aktuellt igen.

Några veckor senare hade dom avlivat hunden.

Hur tänkte man där?